KROSSADE DRÖMMAR I ILLUSIONER

I ett sista försök att rädda det som återstår av vår kärlek skred jag till verket efter detta att med mina darrande händer skriva ett brev till henne för att fånga djupet av mina känslor.

Ville påminna henne om de passionerade löften vi gett, framtiden vi så noggrant planerade tillsammans. Vår kärlek var tänkt att vara en okrossbar fästning, kapabel att stå emot alla stormar. Men nu ekar dessa ord ihåligt i min världs tomhet.

Övergivenhetens ångest

Känslan av att vara utanför, kastad åt sidan som ett glömt minne, är outhärdlig. Allt vi byggt tillsammans, varje delad dröm och ömma ögonblick, känns nu som en grym illusion. Ett magnifikt slott byggt av luft och tomma ord.

Kanske var mitt brev en aningen förhastat, född ur den råa smärtan i avslag av tystnad. Men hur kunde jag vara tyst när själva grunden för vår relation, vår noggrant strukturerade plan, vårt orubbliga engagemang höll på att slitas isär? I min värld var vår kärlek en oövervinnerlig kraft, kapabel att övervinna alla hinder.

Ett ljus släckt

Då tystnaden fortfarande ekade tom och jag haft sådan fin kontakt med Carolines mor så skickade jag ett sms den 8:e augusti. Vår förbindelse en bräcklig livlina i denna storm av osäkerhet.

Hejsan Irla Fredrik här, hoppas att allt rör sig framåt och att ni mår bra där nere? Har du sett filmen The Noot book? Då Caroline såg den filmen så utbrast hon, men det är ju jag! Lova mig Fredrik att om jag skulle glömma oss att du alltid finns där och påminner mig om vår kärlek.

För mig kändes allt äkta och att vi hade en fin liten familj, men jag förstår nu att allt bara var ett luftslott byggt på tomma ord även om jag försöker göra henne påmind att jag finns här. Caroline skrev när jag kom hem i Söndags att hon inte raderar mig, så jag får en plats vid sidan av för stunden.

Men den ödesdigra dagen, den 9 augusti, genomborrade hennes mors svar min själ likt en dolk och vred sig skoningslöst i djupet av mitt hjärta.

Hej Fredrik. Vi har sorg här! Sols pappa avled och det har varit och är en svår tid ! Ingen mår bra!

Jag förstår att du är ledsen över det som blivit! Visst hade ni roligt tillsammans. Jag tror att du ska tänka på det som något värdefullt du ni fick uppleva! och att allt var säkert inte tomma ord. men det som hänt här slog hårt och känslomässigt och det blev ett oundvikligt stopp och inget som kunde förhindras! Jag älskar min dotter och bara önskar henne allt väl! Vi närmar oss begravning snart.

Fredrik tag hand om dig!

Vänliga hälsningar Irla

Trots att Mats visade goda chanser till återhämtning orkade inte hans trötta hjärta i det sista något mer.

Som ni säkert kan först så rasade denna nyheten över mig likt en flodvåg av sorg, skuld och fick mig att kippa efter luft i ett hav av sorg och det är med djup sorg i våra hjärtan som jag skriver detta till er.

Jag driver just nu med mina kära i ett stort hav av smärta, känner mig omöjligt liten och helt hjälplös. Tyngden av denna förlust hotar att krossa mig, plågan och sorgen så intensiv att det verkar outhärdligt. Mina tankar går till min älskade Caroline och Sol, men orden sviker mig. Allt har uppslukats av ett svart töcken av plåga och förvirring, vilket har lämnat mig vilsen och desorienterad.

Ett bitterljuvt sista farväl

När jag äntligen den 11:e augusti hörde av från Caroline vars ord varit de jag hade fruktat mest så skrev hon.

Fredrik, jag har läst ditt brev. Men jag väljer Mats. Tyvärr svek han mig i sitt missbruk och sjukdom och jag var ensam under flera år, det är så sant.

Jag älskar Mats och jag hade varit hans om det inte vore för hans självmedicinering och sjukdom. Aldrig någonsin lämnat honom. Mentalt lämnade men aldrig någonsin fysiskt.

Jag var väldigt osäker på få åka upp till dig i sommar men fick dåligt samvete att du bokat in alla aktiviteter till mig, så jag åkte.

Det sägs att det mesta har en mening och så även resan upp till GBG, även om jag ångrar resan jätte mycket nu och jag framförallt om jag vetat vad som väntade hemma.

Men man vet aldrig vad som väntar, eller hur? Kärlek innebär alltid sorg på köpet och risker.

Jag skrev till Mats i dagarna när jag var i GBG med dig och du var på utflykt med min dotter att han alltid varit den enda, att jag alltid kommer finnas för honom och älskar bara honom. Du förtjänar inte vara ett andrahandsval och ska inte så vara. Jag lyssnade på mitt hjärta och det måste jag göra. Mitt hjärta kommer aldrig tillåta sätta dig som andra hands val, vilket vår kontakt om vi fortsatt skulle innebära har aldrig älskat dig Fredrik.

Jag är jätteglad för du räddade mig när mitt liv var som mörkast och jag inte såg någon väg ut kanske jag har gett dig något kul också i livet av vårt möte, även om du inte ser det nu. Ja, du räddade mitt liv, för jag tror inte du förstår hur mörkt det faktiskt var. Trots det mörka så var mitt hjärta och själ alltid till Mats, annars hade jag aldrig skrivit detta som jag skrev till dig, förstå det.

Det är helt över mellan dig och mig och även om du stod för mkt roligt. Betänk allt ont du skrev om och till mig, att jag tar emot det och finner mig i det. Det är mitt.

Det är just nu väldigt kolsvart i mitt hjärta och själ och så även hos Sol. Jag ber dig om du någonsin hållit av mig att ta avstånd och fortsätta ditt liv framåt utan mig. Jag gjorde mitt val vill aldrig se dig igen.

Känner bara i mitt hjärta att hon med dessa ord inte endast svikit oss utan även Mats sista önskan innan han tog detta förhastade beslut när han sa att han kunde se att Caroline äntligen funnit mannen i sitt liv och att han såg i mig potentialen att ge Caroline och Sol det liv han inte kunde ge, en framtid fylld av lycka och kärlek.

Även om smärtan av förlust fortfarande rasar, brinner dessa ord i mitt hjärta, en bitterljuv låga av hopp i att Caroline i sinom tid kan se klart i detta sorgens mörker. I ögat av denna virvlande sorgens storm framträder en ensam gestalt. en ung flicka vars värld krossad av ödets grymma hand. Hennes far, en gång hennes vägledande ljus och orubbliga beskyddare, har slitits ur hennes grepp och lämnat ett värkande tomrum som inga ord kan fylla.

I detta råa ögonblick av hjärtesorg hänger luften tung av outtalad smärta, varje andetag en påminnelse om livets bräcklighet. Även om min själ skriker av ångest, väljer jag att hedra hennes sorg med stilla vördnad.

Fast under detta hölje av stillhet brinner en desperat längtan inom mig efter att att bara få slå mina armar om dem och finnas där som man gör för de man håller av.

Mina vänner osäkerheten ser som sagt mycket osäker ut och jag får återkomma framöver just nu orkar jag inte fokusera på något. Kännes bara som en stor del av mig gått sönder inombords utom allt allt hopp.

Tack för visade förståelse i dessa dystra tider.