Tiden flyger verkligen förbi i en hissnande fart när livet leker och allt känns som på topp, eller hur? Det känns som just igår som den 8 Juni var då vi sågs för absolut första gången och nu är vi redan här i slutet av Juli.
Låt oss berätta om dagen som alltid kommer att finnas i våra hjärtan.
Allt började när mobilen ringde och jag Fredrik svara hej Caroline min lilla älskling. Carolines röst kom igenom, brådskande och rak på sak. "Du måste fatta ett beslut snabbt. Vill du se Iron Maiden på Ullevi med mig? Ja eller nej..? Min syster är på den andra tråden, och hon behöver ett svar direkt eller hon kommer att sälja biljetterna. Dom kostar si och så mycket.. Nå..?
Efter en sekunds tvekan så harklade jag Fredrik ur mig, Naturligtvis så vill jag det. Självklart om du vill se dem med mig och hälsa på så är du varmt välkommen.
Föga visste vi då att detta spontana beslut skulle leda till en tradition. Något som skulle bli något av en tradition att försöka få uppleva så många live spelningar och konserter som möjligt tillsammans.
Detta mina vänner blev en dag att minnas och vår ack så blyga Caroline förvånade oss alla genom sätta sig i mitt knä bland allt folk, hon höll om mig hårt och kysste mig helt offentligt. Jag Fredrik var både lite förvånad, jätte lycklig, stolt över de framsteg och den djärvhet Caroline självmant tog initiativ till.
Showen var helt fantastisk, med undantag för öppnings bandet, vars skrik ekade ut över läktarna och som vi inte fattade mycket av för de stod bara där på scenen och skrek som stuckna grisar.
I det ögonblicket när Iron Maiden klev ut på scenen till publikens stora jubel och en Caroline i min famn insåg jag att ingenting gör mig lyckligare än att vara med Caroline.
Mitt livs uppdrag är att alltid göra henne lycklig, för den kärlek jag känner för henne är till skillnad från allt jag någonsin har känt tidigare. När hon tittar in i mina ögon ser jag hennes kärlek till mig, och det är en känsla som ingen annan och det är även något som hon upprepade gånger sagt till mig att jag ska ta till mig för att den är äkta.
Vi må levt ett långt liv här på jorden med andra men i vårt förra liv var vi ett par och nu har våra två själar äntligen funnit varandra även i detta liv.
Något som Caroline så ofta upplyser mig om, och att vårda det vackra som vi har.
Lägg till kommentar
Kommentarer