Caroline hade varit nere på grillen och köpt hamburgare åt oss och vi drack apelsin Festis. Hennes bil var fullkomligt full packad till brädden och hennes dotter satt med hundarna ute på altanen och gjorde i ordning det sista åt sina kaniner. Vi skulle bara äta upp, sedan skulle det bära av till Skåne för att lämna av dottern hos sin far. När vi satt där i soffan så tittade Caroline mystiskt i mina ögon och omslöt sina varma, mjuka händer om mina och viskade kärleksfullt till mig. Du vet att jag älskar dig Fredrik, hon andades tungt och rösten darrade av uppriktighet. "Jag älskar dig verkligen. Mitt hjärta växte i bröstet av tyngden av hennes kärleksfulla ord. Den här sommaren hade verkligen gett oss chansen att dela vår glädje likt en äkta växande familj med Carolines dotter i vårt sällskap.
Och som ni säkert vet om ni följt oss denna sommar så vet ni också att Caroline skulle ta med sin dotter denna sommaren även för att vi skulle tala med henne om att få bli stora syster.
Samtalet som förändrade allt
Men ödet, grymt och nyckfullt, hade andra planer. Nu ska vi tydligen vänta lite, detta var hennes sista ord innan vi avbröts när hennes brors samtal krossade alla våra drömmar. Har ni åkt, är ni på väg? Sol sitter i bilen och vi ska precis åka svarade Caroline. Ni måste komma genast! Desperationen i hans röst skickade kalla rysningar längs ryggraden. "Mats svarade inte när jag ringde. Jag kunde inte få tag i honom, så jag gick dit och hittade honom liggandes medvetslös på golvet. De sa på sjukhuset att han förmodligen försökte ta sitt liv.
I det ögonblicket såg jag hur Carolines värld rasade samman. Ljuset i hennes ögon dämpades, ersattes av en hemsökt blick som slet i min själ. Även om vi haft flertal och väldigt långa samtal gällande detta och hur vi skulle förhålla oss om det värsta någonsin hände så kunde ingenting ha gjort oss redo för verkligheten som nu stod inför oss.
Hennes ord från våra otaliga samtal ekade i mitt sinne. "Du måste lova att aldrig svika mig, Fredrik." Men när jag såg marken ge vika under hennes fötter, kände jag min egen inre beslutsamhet vackla.
Hur kunde jag vara hennes klippa när själva grunden i hennes värld höll på att falla sönder? Smärtan som etsade sig över hennes ansikte var nästan för mycket att bära. I det ögonblicket insåg jag att kärlek inte bara handlar om glädje och löften, det handlar om att stå stark inför ofattbar hjärtesorg.
Sätt dig i bilen, jag kör sa jag med den kärleksfullaste stämman jag kunde förmå. Medans Caroline satte sig i bilen rusade jag i all hast för att samla ihop våra sista saker med hennes tidigare kärleksord hängde i luften som en bitterljuv parfym. Vår dröm sommar hade krossats på ett ögonblicks sekund, vilket lämnade oss att navigera i en storm vi aldrig såg komma.
En resa genom hjärtats mörkaste dag
Sommardagens värme kändes plötsligt kyligt kall mot min hud. I det hjärtslaget visste jag att våra liv var på väg att förändras oåterkalleligt. Men tack vare att vi haft dessa samtal så många gånger tidigare så visste jag exakt vad jag skulle göra och vad vi skulle göra med Sol, Carolines dotter.
Vart ska vi, vilket sjukhus frågade jag medans bilen rullade nerför infarten?
Körningen ner var en diffus resa av skuggor som svischade förbi i backspegeln. Caroline min älskade hustru satt bredvid mig med händerna så hårt knutna om mobilen att jag kunde se hennes knogar bli vita. Inte en tår föll men ångesten, den rena hjärtskärande chocken och skräcken i hennes ögon var påtaglig och fyllde bilen med en tyngd som gjorde det svårt att andas medans Sol snyftande där bak i bilen. Stackars tös, jag ville bara hålla om henne och säga att allt skulle bli bra.
Medans samtalen varvade mellan sjukhuset, brodern, sin mor och lämna av Marley hos sin ägare som skulle möta upp mig vid sjukhuset verkade varje konversation sönderfalla Carolines lugn. Vilket gjorde henne mer skör för var mil som gick.
När jag skriver detta så är det Söndag kväll efter att suttit på bussen på väg hem från Skåne, spelar dagens händelser en oändlig slinga i mitt sinne.
som ni förstår så blir det ingen resa till Norge. Denna resa till Norge, en gång en ledstjärna för hopp och nya början på att kanske så ett frö i ett tillskott i familjen, känns nu som ett grymt skämt. Framtiden vi hade så noga planerat har fallit sönder och lämnat oss drivande i ett svart hav av osäkerhet, sorg och rädsla.
Carolines ögon, som en gång var fyllda av kärlek och löften, verkar nu tomma, förlorade i en sorg som är för djup för ord. Våra ömsesidiga löften, viskade i stunder av glädje och hopp, känns som avlägsna ekon. I sin sorg och chock verkar hon ha glömt det band vi knöt, framtiden vi drömde om tillsammans.
När utmattningen tynger mina ben, klamrar jag mig fast vid den minsta gnistan av hopp då hon alltid varit ledstjärnan som lös i vårt förhållande. Jag lovar att hålla er uppdaterade och vara stark även om orden känns ihåliga inför sådan överväldigande sorg. Vägen framåt är mörk och förrädisk, men jag är fast besluten att vara ljuset som guidar oss igenom, även om Caroline inte kan se det just nu.
För i detta ögonblick av djupaste förtvivlan inser jag att sann kärlek inte bara handlar om att dela glädje, det handlar även om att stå stark när världen faller samman för de man håller kär.
Lägg till kommentar
Kommentarer