SOMMAR ÄVENTYR 7

Vi befann oss just nu på det spektakulära och hissnande High adventure i Partille, alltså wow vilken upplevelse!

Om du inte är extremt höjdrädd så måste vi bara få rekommendera detta något annorlunda utflyktsmål. Det var något av det bästa som vi gjort och vi hade så otroligt kul, helt klart över förväntan.

När vi stod där på gårdsplanen och våra hjärtan rusade av spänning och en antydan till bävan tog det hela sin början med en enklare genomgång  gällande klätterregler, säkerhet och hur repen fungerade. Instruktörerna från High Adventure var inte bara kunniga utan utstrålade också en värme som omedelbart gjorde oss lugna. Med glimten i ögonen tände de upp vår inre krigare för att anta detta hissnade äventyr som stod framför oss.

När vi tog på oss våra selar och lärde oss den invecklade dansen av rep och karbinhakar, passerade en tyst förståelse mellan oss, vad har vi gett os in på? Vi kände även samtidigt att detta skulle sätta vår förmåga på sin spets, vårt förtroende i form av kommunikation, samarbete och vårt band inom vår lilla familj för att ta oss igenom detta tillsammans.

Efter genomgången på gårdsplanen var det dags för alla att ge oss ut på en mindre testbana där vi fick känna på repen och bekanta oss med karbinhakarna samt visa oss på styva linan.

Övnings kursen var bara ett förspel, ett mjukt viskande om de utmaningar som väntade oss. Ändå, för varje steg blev vi mer självsäkra och våra rörelser synkroniserade.

Väl ute på den stora hissnande banan kom ögonblicket vi hade väntat på. Där de höga träden sträckte sina grenar högt upp mot himlen och vinkade välkomnande till oss och deras majestätiska rike möttes av en stege som första anhalt att ta sig upp för. För att därefter ta sig över en hängbro som tog oss ut på första etappen, hängbron svajade försiktigt, som om den bjöd in oss att ta vårt första spännande steg ut i det okända. Personalen var snabbt på plats för att ge Carolines dotter lite assistans och vägledning.

Både jag och Caroline var under de första travande stegen beredda att kasta in handduken och att detta var för mycket för den lilla tösen. Men jösses vad fel vi hade, Carolines dotter stålsatte sig och visade ett mod som gick över alla gränser.

Detta visade sig vara vår modiga lilla krigare och hon tvekade bara ett ögonblick. Rädslan i hennes ögon var påtaglig, men den stämde inte med den beslutsamhet som brann inom henne. Med ett djupt andetag tog hon de första stegen, och i det ögonblicket förvandlade hon sig likt en fjäril som kom ur ur sin puppa, spred sina vingar och svävade in bland trädtopparnas förtrollande rike.

När vi korsade de hisnande hindren svällde våra hjärtan av stolthet och förundran. Varje utmaning var ett bevis på vår motståndskraft, vårt lagarbete och vår orubbliga tro på varandra. Personalen, ständigt vaksamma väktare av vårt äventyr, erbjöd oss ständig vägledning och orubbligt stöd, för att säkerställa att vår resa inte bara var spännande utan också säker.

I detta ögonblick svävande mellan jord och himmel var vi mer än bara en familj, vi var upptäcktsresande, erövrare och drömmare. Världen nedanför bleknade så sakteliga bort och allt som betydde något var adrenalin ruset, beviset på kraften i vår kärlek, mod, den okuvliga anda som fanns inom oss, skratten som ekade genom grenarna och de okrossbara banden som band oss samman.

Trädtopparna svajade försiktigt i den varma brisen när Caroline och hennes dotter förberedde sig för nästa spännande utmaning då man mellan vissa banor skulle ta sig över i en linbana och kasta sig ut emellan trädkronorna och svinga fritt för att landa med fötterna emot en kudde på andra sidan. Carolines hjärta rasade av förväntan på första etappen, men hennes spänning avbröts snabbt när hon missbedömde situationen och fick snabbt avbryta då hon slog i handen och blev lite lätt skärrad.

Då var personalen snabbt på plats och graciöst hissade ner henne till den trygga marken. Vilket jag tror nu så här i efterhand var ett strategiskt uträknat drag för nu befann sig hennes dotter ensam bland träden och fick nu sätta all sin tillit i mina händer då nu hennes mamma befann sig på marken.

För varje hinder vi övervann växte inte bara våra färdigheter, utan även ett band som tidigare inte funnits emellan oss. Ju närmare vi kom vår slutdestination desto mer bestämd kunde jag se att Carolines dotter blev att ta sig i mål.

Nere på marken kunde jag se Caroline stråla av stolthet när hon såg sin dotter blomma framför hennes ögon. För varje steg högt där uppe bland trädens toppar såg hon sin dotters självsäkerhet växa när hon började öppna sig och lita på mitt orubbliga stöd. Ord kunde inte beskriva glädjen att få uppleva denna resa tillsammans.

Jag är så stolt över henne och i mina ögon växte hon över alla gränser och att få glädjen att göra detta tillsammans och att känna när hon så sakteliga började öppna upp och började lita på mig, att oavsett vilka prövningar hon stod inför så så fanns jag alltid där med henne i varje steg som hon tog saknas ord att beskrivas.

Sista etappen mot mål bestod av en jättelik linbana med en stege som avslutades vid trädets fötter där Caroline väntade vid mållinjen. När hennes dotter svävade genom luften glittrade Carolines ögon av tårar, stolthet och lycka. Och när äntligen hennes modiga flickas fötter nuddade marken överväldigad av den otroliga unga kvinnan hon hade blivit genom att ta sig över varje hinder på detta äventyr omfamnade Caroline med tårar i ögonen sin extremt stolta och lyckliga dotter.

Detta kommer att bli vårt sista äventyr tillsammans denna sommar då Carolines dotter åker tillbaka hem till sin far för sol och bad medans vi kommer förbereda oss inför vår tid att packa inför det pittoreska Norge. Där kommer vi få tid till att varva ner, koppla av och få lite privat vuxen tid i den storslagna naturen. Vi kommer dessvärre inte kunna uppdatera dig under denna vistelse utan får bli något som vi får uppdatera efter vår resa tillbaks.

Våra kära vänner som hade passat hundarna i vår frånvaro hade redan anlänt och väntade otåligt på parkeringen. När Marley fick se mig ute på parkeringen kom han glatt lufsande emot mig och det blev ett jätte stort kram kalas, jag och Marley har verkligen funnit varann och för mig är han det finaste.

Rufus, Carolines älskade följeslagare, bor hos dem hemma i Skåne. Samtidigt har Marley som är betydligt större och i behov av mer uppmärksamhet på grund av sin tidigare bakgrund sin vistelse hos mig, ett tillfälligt arrangemang tills vi alla kan förenas under ett tak, en evigt stor och växande familj.

Efter detta storslagna äventyr på High Adventure var det dags i vår kära vänners lag ge oss ut på en promenad. Vi styrde vår kurs mot det förtrollande naturreservatet Näsbokrok naturreservat i Kungsbacka. Denna grönskande oas var mer eller mindre en kohage med mycket vänliga kossor. Vi valde att inte följa den vanliga grusade promenad vägen utan styrde vår kurs längs strandkanten en bit bort och anammade de härliga utmaningarna och hindren som låg i vår väg.

När solen sänkte sig efter horisonten och målade himlen med ett kalejdoskop av färger, och vinden började bli kyligare visste vi att de minnen vi hade skapat denna fantastiska dag för alltid skulle etsas in i våra hjärtan. De band vi hade stärkt, kärleken vi hade delat skulle bestå genom livets etapper. Ett bevis på den bestående kraften i vänskap, familj och den villkorslösa kärleken hos våra fyrbenta följeslagare.

Jag ser dig Caroline.